Tekniska mästare

Om man nu besöker en tysk mässa, är det så klart särskilt kul att spana in ”typisk” tysk design. Man ska inte generalisera, jag vet, men jag skulle ändå vilja säga att tyska juvelerare generellt är tekniska mästare. Niessing med sina Tension-ringar är en, med en diamant som hålls på plats med enbart anspänning. I år firar de 150  år, och hade en utställning på plats med ett urval av sin mest kända design, i nytillverkning. Jag baxnade när jag provade det stela armbandet i guld som såg såg ut som en ihopvikt åtta  – och insåg att det gick att böja och bända på det lite hur som helst. En matchande ring fanns också. Filma dem var ett måste,  gå gärna in på mitt instagramkonto och titta: @kinakristinaandersson. Armbandet som  vann i fine jewelry-kategorin i tävlingen Inhorgenta Awards, är ett annat exempel, tillverkat för hand men som ger en nästan industriell känsla.

Men Inhorgentas betydelse som internationell mässa växer också kontinuerligt: I år omfattade den  802 utställare från 38 länder (och besöktes av 24 000 personer från 90 länder). Särskilt italienare har fått upp ögonen för Inhorgenta. En gammal favorit var på plats, liksom en helt ny: Pasquale Bruni samt Gi by Giselle.

Jag föll handlöst för Pasquale Brunis smycken första gången jag såg dem – och faller än. Det är ett alltid ett nöje att träffa familjen bakom och alla deras medarbetare.  Och att få se och prova smyckena förstås.  I den alltid elegant feminina, ofta blommiga, stilen lurar alltid ett leende. Man behandlar ädla stenar och metaller på ett både kunnigt och charmigt sätt, frossar i färg och form. Och det finns nästan alltid någon fiffig lösning som gör att man kan bära smyckena på fler sätt. Bland deras nyheter föll jag särskilt för en kollektion med ädelstenar i vårvinterblekt skimrande toner. Eugenia Bruni, creative director, har en alldeles speciell känsla för nyanser.

Örongodis

Som så många andra har jag fallit för trenden med det kurerade örat – men tycker ändå att det är jobbig med alla hål som krävs… Således har jag fått upp ögonen för earclimbers. Öronklättrare helt enkelt. Och Giselle Efftings graciöst och samtidigt edgy slingrande skapelser i guld, titan och diamanter väckte min uppmärksamhet. Men kanske finare på henne än på mig. Giselle verkar i Italien, i Florens närmare bestämt, men har rötter i Brasilien och som en liten hyllning till det stora landet använder hon gärna paraibaturmaliner.

Det australiska pärlmärket Autore är en annan gammal favorit som var på plats på Inhorgenta. Autore har egna pärlfarmer på Australiens nordvästra kust samt i Indonesien. Hos dem finner man en sann passion och omsorg för naturen – och synnerligen vackra south sea-pärlor. För några år sedan lanserade man också en ny linje som är mer modeinriktad, Autore Moda, till ett lägre pris, där pärlorna fått sällskap av silver eller guldpläterat silver.

Skandinaver på plats

Även skandinaver verkar se Inhorgenta som ett ypperligt sätt att nå ut med sitt varumärke utanför sitt  lands gränser. Sif Jakobs har ställt ut i många år, och det är ett märke som växer så det knakar och säljs nu också på de större marknaderna som Tyskland, Frankrike, UK och Spanien. I år ställde också  Cavaxo Design, som ligger bakom välkända varumärkena Astrid&Agnes samt AROCK, ut för första gången och fick fin respons.

Och så Lili Lu. På NSG:s fina initiativ Aurum Forum 2022 förra året träffade jag Stephanie Lu, eller Lili som hon också kallas, för första gången. Hon är elev på master-programmet för smyckekonst på HDK-Valand och jag tänkte att henne ska jag minsann hålla ögonen på. Och hux flux står hon där på Inhorgenta med sitt märke Lili Lu Jewelry.

Hennes wellpapp-kollektion blev dessutom uppmärksammad i mässans dagliga magasin. Kul! Idén till sin kollektion fick Lili när  hon konstaterade att allt fler handlar på nätet och att högarna av wellpapper (som varor packas in i) bara växer. Men i stället för att se dem som bara skräp, såg hon vackra egenskaper som gick att omvandla till en smyckeidé.

Lili var nöjd med sin medverkan på Inhorgenta .
– Jag är  mycket nöjd med min upplevelse på Inhorgenta. Jag fick fler härliga kunder från Tyskland, England och Österrike. Dessutom fick jag värdefull feedback på mina smycken och jag känner att jag har fått en bättre förståelse för smyckemarknaden.

Och vinnare av Inhorgenta Award är….

Smycketävlingar är ett ypperligt sätt för designers och hantverkare att visa upp sina färdigheter och nå ny publik. Inhorgenta Award är en, och från mässledningens håll var man mycket nöjd med att det internationella deltagandet var så högt. I år hade två klasser tillkommit: ”High Jewellery of the Year” och “Gemstone Design of the Year”.

I klassen ”High Jewellery of the Year ” vann Pavit Gujral med sina ”Crab Earrings”, en riktig färgexplosion till örhängen i form av krabbor prydda med en varsin hjärtformad tanzanit samt orange, rosa och gula safirer, och diamanter.

Den klass man kanske bör hålla mest koll på, är väl ”Design Newcomer”, en klass för unga talanger med egentillverkade smycken. Den ger oss en hint om hur framtida smyckedesign kommer att se ut. Vann gjorde Margret Hipp från Pforzheim Goldsmith School med sina mobila örhängen ”Piscis”, i vilka hon använt sig av 3D-teknik och gjutning.

Den mest förtrollande delen på Inhorgenta

Jag kommer osökt att tänka på vad guldsmeden Anette Roxnäs, Etena Design (som också besökte mässan) sade:
– Den mest förtrollande delen på Inhorgenta var helt klart  – den med ungdomarna, de innovativa.  Vilken kreativitet det fanns där inne. Helt underbart. Jag ville bara gå runt, runt, titta och insupa allt. Alla både vackra och tokiga smycken gjorda av och med ren och skär fantasi långt bortom pengavinst.

Min egen ”overall-favorit” hittade jag i klassen ”Årets designer”: Den mjukt skulpturala ringen ”Flamenco” av grekiska Theodora D.

Rara stenar

I kategorin “Gemstone Design of the Year”, för ovanliga färgstenar och extraordinära slipningar och design, vann en vacker tvåfärgad safir. Men jag, eller snarare min ädelstensexpert till vän och ständige guide i ädelstensvärlden för att nu vara ärlig, hittade vår egen vinnare: Den extremt sällsynta taffeiten, mycket lik spinell och unik på det sättet att det är den enda ädelstenen som inte upptäcktes som ett nytt mineral förrän ett exemplar undersöktes i fasettslipad form.  Jag hade aldrig hört talas om den. Vad jag förstår är det här en sten för samlare, inte primärt för juvelindustrin.  En annan raring, var en stor svart spinell, alltså även den mycket ovanlig. En trend man kan se i ädelstensbranschen är att just sällsynta färgstenar, av hög kvalitet så klart, är oerhört eftertraktade.

Den hållbara trenden

Nu finns det ingen kategori som heter ”Mest hållbar” men jag kan inte tänka mig annat än att en sådan kommer att dyka upp framöver. Hållbarhetsaspekten spelar en att större roll i branschen – och framför allt är hållbarhetsaspekten särskilt viktigt bland unga konsumenter. Generation Z efterlyser Fair trade-intyg, hållbar utvinning av material och älskar återvinning. Att handla second hand uppfattas som både klimatsmart och ekonomiskt samtidigt och som ett sätt att hitta en unik stil.

Och när jag nu är inne på vintage: Jag passerar antikhandlaren Ernst Faerber och tvärstannar: En brosch av Suzanne Belperron, en av 1900-talets stora, franska juveldesigner. Jag är på väg till ett möte men bara måste stanna. Jag måste erkänna att jag mycket oartigt klampar i in i montern och liksom kräver omedelbar assistans. Som tur är herr Bieheler (som jag kräver den där omedelbara hjälpen av) en sann Belperron-vän och har överseende med min oartighet. Han vet att Belperrons smycken ofta har den effekten på folk.

Vi pratar länge. Det är något med Suzanne Belperrons på samma gång mjuka och djärva design som fångar ögat – och som sedan stannar kvar i minnet. I sinnet… För att citera Karl Lagerfeldt: ”I can identify a piece of jewelry designed by Suzanne Belperron in the middle of a hundred other great pieces from other famous houses of her time”.

Det här är nog vad som tilltalar mig mest med smycken, de historier de bär på och den förmåga de har att skapa intressanta samtal.