Vicenzaoro september 2026:

Som vanligt en helhetsupplevelse: Smyckena, möten och kunskap i finfin kombination. I höstas invigdes också nya Hall 2, T.Gold flyttade in i huvudbyggnaden, CIBJO höll sin hundraårskongress här och Japan Pearl Exporters Association var på besök. 

Men mer om själva mässan i en kommande artikel. Det kanske viktigaste jag fick med mig från mitt senaste besök på Vicenzaoro  var när jag lämnade mässan… Jag fick sällskap av Helen Mitchell, oberoende expert inom hållbarhet och samhällspåverkan. Hon var med och utvecklade CIBJO:s verktygslåda för ESG och hållbarhet inom smyckebranschen och ger regelbundet råd i hållbarhetsfrågor, bland annat vid CIBJO:s hundrårs-kongress i Vicenza. Som jag  hade missat. 

Ibland har man tur. 

Vi pratade bland annat om vilka hållbarhetsfrågor som är viktigast för smyckebranschen. Helen påminde om att inga två smyckeföretag är likadana, men att prioriteringarna är tydliga: På kort sikt bör fokus ligga på människorna, gruvarbetarna, sliparna och hantverkarna som drabbas hårdast och mest omedelbart av branschens negativa konsekvenser. På längre sikt måste fokus riktas mot ändliga naturresurser och minskat beroende av material med höga koldioxidutsläpp och fossila bränslen. 

– Frågorna kan inte skiljas åt – de allvarligaste sociala och miljömässiga konsekvenserna drabbar ofta samma samhällen.  Men självklart måste hållbarhetsarbetet utgå från den egna verksamheten och de förutsättningar som finns. Det gäller också att prioritera insatserna, så att de går att genomföra i praktiken och, inte minst, finansiera på lång sikt. 

Börja alltså med att fokusera på människorna: de som arbetar med att ta fram, leverera och tillverka de produkter som branschen säljer. 

– Det är här problemen drabbar människor direkt, och det sker redan nu. Miljontals människor arbetar inom småskalig gruvdrift, ofta utanför den formella ekonomin, med dåligt skydd och osäkra inkomster. Inom slipning, polering och tillverkning varierar arbetsvillkoren stort. Det kan handla om långa arbetsdagar, ackordslön och hälsorisker som silikos, en allvarlig lungsjukdom som orsakas av kvartsdamm. Vi vet också att barnarbete förekommer i de delar av leverantörskedjan som är svårast att få insyn i. Alltför ofta är det kvinnor och personer som arbetar under osäkra och informella former som har de mest utsatta jobben. Samtidigt är de ofta osynliga för varumärkena som säljer produkterna till slutkunden.

Affärslogiken är enkel menar Helen: 

– Smycken förknippas med känslor och mening, som kärlek, firande och arv. Men det blir svårt att försvara det värdet om produkterna tillverkas under förhållanden som kunderna tycker är oacceptabla. 

Man behöver inte lösa alla problem i hela leverantörskedjan på en gång: 

– Börja med att lära känna era leverantörer och deras leverantörer, var tydlig med vilka krav som ställs och hjälp till att förbättra förhållandena i stället för att bara avsluta samarbetet. Att dra sig ur kan nämligen göra situationen ännu sämre för dem som arbetar där. 

– Samtidigt bör företag hålla koll på sin avfallshantering och sitt beroende av fossila bränslen.  Inget företag är för litet för att göra skillnad  – och ingen behöver göra allt på egen hand. Genom att samarbeta med andra företag, leverantörer och branschorganisationer kan även mindre aktörer få verkligt inflytande. 

För företag som har kommit längre i sitt hållbarhetsarbete måste fokus skifta mot ändliga naturresurser, och om att minska beroendet av material och bränslen som ger stora koldioxidutsläpp. 

– Guld, platinagruppens metaller, diamanter och färgädelstenar är resurser som inte kan återskapas, och utvinningen påverkar både mark, vatten, biologisk mångfald och lokalsamhällen. Det handlar inte bara om branschens miljöpåverkan, utan också om dess framtid. De fyndigheter som är lättast att komma åt blir allt mer uttömda, och i framtiden kommer det att bli svårare och dyrare att få fram materialen. 

– Ädelmaterial är i grunden cirkulära produkter, de kan återanvändas om och om igen – och här har branschen en möjlighet att visa vägen. I takt med att syntetiska alternativ förändrar marknaden blir det dessutom allt viktigare att se över hur både naturliga och fabrikstillverkade material utvinns eller produceras, och om det faktiskt leder till bättre förhållanden för människorna och samhällena där det sker.

Helen påminner igen om att det inte rör sig om åtskilda frågor. 

– Ofta är det alltså samma samhällen som drabbas hårdast av både sociala problem och miljöförstöring. Därför behöver företagen arbeta med båda områdena, även om förändringarna kan ta olika lång tid. Arbetet med att använda naturresurser mer ansvarsfullt måste börja redan nu – ju längre vi väntar, desto större blir kostnaden.

– Den obekväma sanningen är att det fortfarande lönar sig att inte göra någonting, medan företag som tar ansvar själva får stå för kostnaderna. Det är fortfarande möjligt att tjäna pengar på bekostnad av både människor och miljö. Det måste förändras – och det börjar med var och en av oss.