Professionella stenslipare utgör en liten och exklusiv grupp i Sverige, men deras roll är oerhört viktig för smyckesbranschen. De kan inte konkurrera prismässigt med lågbetalda slipare från Asien när det gäller bulkstenar. Däremot är de oumbärliga när guldsmeder behöver byta ut stenar i äldre smycken eller när exklusiva färgstenar ska slipas.

Det har nu gått över 20 år sedan Daniel Andersson flyttade till Skokloster, utanför Bålsta. Här hittade han och hans hustru sitt drömhus – ett paradis.

– Vi kan avnjuta båtarna som passerar medan vi äter frukost, och på sommarkvällarna kan jag ta en simtur vid bryggan.

Daniel utvecklade sitt intresse för stenar redan på 1980-talet, när han ofta plockade med sig blanka stenar han hittade.

– Jag hade alltid stenar i fickorna när jag kom hem och funderade småningom på vad jag kunde göra med dem.

Med våtslippapper från en närliggande bensinmack förbättrade han stenarnas glans. Men han insåg att det måste finnas bättre och enklare sätt att polera dem.

Daniel fann en bok om smyckestenar och stenslipning på biblioteket och upptäckte att det fanns maskiner för ändamålet. På Geo Art i Stockholm köpte han sin första cabochonslipmaskin för nästan 40 år sedan.

Cabochonslipning används oftast för starkt färgade eller opaka stenar och är särskilt avsedd för att ge ädelstenar ovala och runda former.

– Jag köpte maskinen och började göra cab-slipningar, och använder den fortfarande. Men det har blivit svårare att arbeta med cabochonslipning på grund av min artros i fingrarna, säger Daniel.

Daniel försöker lösa problemet genom att göra grövre doppstickor som ger bättre grepp vid slipningen. Efter att ha köpt fler maskiner, bland annat en fasettslipmaskin från Ultra Tec, startade han 2012 sitt företag där han både slipar stenar på beställning och säljer slipmaskiner och tillbehör.

Endast ett fåtal personer arbetar professionellt med stenslipning i Sverige.

– Vi hade en förening för knappt tio år sedan. Jag var med i styrelsen och var redaktör för klubbtidningen. Men de äldre medlemmarna försvann en efter en, och till slut fanns ingen som hade tid och ork att driva föreningen

Färre yngre intresserade sig för stenslipning, och hobbyn blev dyrare när råvarupriserna steg. Men nu känner han att den negativa trenden har vänt och att allt fler – även yngre – intresserar sig för hantverket. Daniel säljer allt fler slipmaskiner.

De som fortfarande arbetar professionellt med stenslipning har oftast andra jobb vid sidan av. Daniels kunder inkluderar guldsmeder, privatpersoner och leverantörer, och hans specialitet är färgstenar.

– Att konkurrera med diamanter är svårt eftersom den branschen är extremt reglerad. Stenarna måste skannas med laser för att upptäcka inneslutningar inför klyvning och slipning.

Att köpa en rådiamant, slipa den och sälja den är ingen lönsam affär, särskilt när man konkurrerar med de låga lönenivåerna i Indien, där de flesta diamanter slipas.

– Mina största konkurrenter är barnarbetare som jobbar för tre kronor i timmen.

Daniel påpekar att hans stenar har mycket högre kvalitet än dessa, men i motsats till diamanter finns ingen certifiering av färgstenar.

Sverige är ett u-land när det gäller färgstenar. Kunden vet inte hur de borde se ut. Safirer är kända som dyra, fina stenar, men gemene man kan inte bedöma deras kvalitet eller korrekt slipning.

– Jag tror nästan inte att någon i Sverige jobbar på det sättet längre. Peter Markstedt i Tungelsta var nog den sista, men han har pensionerat sig. Han hade till och med två robotslipar. Sedan gjorde han poleringen för hand.

Stensliparna i Indien är inte nödvändigtvis sämre yrkesmän, men deras arbetsupplägg och betalning efter vikt skiljer sig från hur Daniel arbetar. De strävar efter att behålla vikt, medan utseendet är sekundärt. Detta leder ofta till en mindre omsorgsfull slipning och en sten med fönster (där ljuset går igenom utan att brytas).

I länder som Indien bestämmer mästaren hur stenen ska slipas för att ge så bra färg och form som möjligt utan att för mycket vikt tas bort. Därefter görs en grovslipning. De duktigaste sliparna får sedan ta sig an ovansidan, vilket de ofta gör mycket bra. Sedan slipas undersidan. Det arbetet skickas ner till slipare längst ner i kedjan. Ofta följer slipningen bara av hur stenen ser ut och den färdigslipade stenen riskerar att bli sned och vind för att inget material ska gå förlorat. Det läggs ofta väldigt många facetter på undersidan, vilket gör den lättare att polera.

– De strävar efter att behålla mycket material och inte efter perfekta reflektioner.

Det här arbetssättet gäller inte för stora, dyra stenar. De tas om hand på ett annat, mer varsamt sätt, men för de stenar som troligtvis hamnar i guldsmedernas kassaskåp handlar det främst om att behålla vikt vid slipningen.

Guldsmeder måste vara kunniga om vad kunderna efterfrågar och klara av att förklara stenarnas kvalitet. Det är inte enkelt för en lekman att förstå hur viktig slipningen är för upplevelsen av en sten. Det kan vara svårt att motivera kunderna att betala för god kvalitet. De kan på nätet se att en sten av motsvarande storlek kostar betydligt mindre än den som guldsmeden visar.

– Om jag köper en råsten för 100 kronor och lägger ner fyra timmars arbete på att slipa den korrekt får jag vare sig betalt för material eller arbete. ”Samma” sten går att köpa för 50 kronor på nätet. Folk köper inte smycken varje dag och har svårt att bedöma stenars kvalitet. Kunder har börjat intressera sig för etisk brytning av diamanter och färgstenar. Men slipningen har hamnat i skuggan.

– Många talar om etiska stenar, men om en femåring slipar stenar för tre kronor i timmen i Indien – är det ändå schyssta stenar på något sätt?

Daniel anser att kunder måste förstå att alla stenar har olika kvalitet, inte minst beroende på slipningen. Eftersom det inte finns något certifieringssystem för färgstenar måste man visa kunderna att stenar med samma namn kan ha olika uttryck.

– En metod är att använda en provkarta med stenar av olika kvalitet för att visa kunden skillnaden. Det har gjorts några försök, och Johannes Orstadius på Ädelstensgruppen har några av mina stenar på sin webbplats. Tanken är att guldsmeden ska kunna välja stenar tillsammans med kunden genom att använda webbplatsen. Men det är svårt att få sådana initiativ att ta fart. Att övertyga kunder varför de ska betala 12 000 kronor för en sten när de kan få en ”liknande” för 2 000 är en utmaning.

Svenskar har traditionellt varit återhållsamma med färger i sina smycken, och svala diamanter har passat det svenska formspråket. Men internationella influenser och invandring har förändrat detta. Bling-bling är numera populärt, och färgade kristaller syns även på röda mattan.

Varför skulle man då betala extra för äkta färgstenar?

– Bling-bling har inget verkligt värde. De pengarna är borta. Äkta stenar är för människor som vill ha en hållbar investering, något att lämna efter sig.

Daniel betonar att färgstenar behåller sitt värde och att de historiskt sett har varit en bra investering.

– Vissa färger på turmaliner har ökat kraftigt i värde. Allt beror på tillgång och efterfrågan. Diamanter släpps ut kontinuerligt, medan färgstenar kan öka eller minska i pris om en ny fyndighet upptäcks eller gamla fyndigheter tar slut. Under en tid har det funnits en trend med efterfrågan på pastellfärger och stenar i retrostil.

–  Jag slipar numera ofta bergkristall till gamla Wiwen Nilsson-smycken som är mycket eftertraktade.

Sådana arbeten utgör en betydande del av Daniels företag, där han ersätter och slipar stenar i äldre smycken som ska göras om eller repareras. Guldsmeden kan ha en sten i sitt kassaskåp som behöver anpassas, och Daniel kan göra det möjligt.

När det gäller diamanter kan det hända att en gammalslipad diamant slipas om till en modernare form, men det är ovanligt med färgstenar. Då utgår han oftast från en ny sten.

Daniel skapar också prototyper för leverantörer som kan användas som modell för sliperier i exempelvis Sri Lanka. Men att konkurrera med deras skickliga slipare om konsumentstenar är inte möjligt.

– Oavsett om de gör 50 eller 50 000 stenar utför de samma arbete hela dagen. De har en inarbetad känsla i handleden, vet hur det ska låta och är mycket effektiva. Men om någon kommer med en idé om hur en sten ska vara vet de inte hur de ska göra det.

När Daniel skapar prototyper för Johannes Orstadius använder han ett CAD-program och diskuterar sedan med Johannes om stenens form. Prototyperna skickas sedan till exempel till Sri Lanka där de används som mall för de inhemska sliparna. Trots att det finns maskiner för att automatiskt slipa små stenar och billig arbetskraft för bulkstenar krävs svenska hantverkare för att branschen ska vara komplett, särskilt när det behövs handpåläggning för mer komplexa arbetsuppgifter.

– Som safiren på doppstickan där, säger Daniel och pekar på en ganska stor, men felaktigt slipad safir.

I sitt ursprungliga skick var stenen osäljbar.

– Efter att jag har slipat om den kommer den att ha tappat 30 procent av sin vikt, men priset kommer ändå att femdubblas, säger Daniel.