Dragningskraft som räcker runt hela jordklotet

Jag förstår dragningskraften med Cartier, jag gör verkligen det. Pionjärerna inom smyckeformgivning, det första juvelhuset att anlita en kvinnlig formgivare i trettiotalets Paris, ikoniska juvelarbeten, tillverka smycken åt celebriteter och potentater som indiska maharadjor och Elizabeth Taylor.

För den som är intresserad av fenomenet Cartier finns Francesca Cartier Brickells bok The Cartiers – the untold story och för den som vill komplettera med kunskap om lyx finns docenten Paula von Wachenfeldts forskning om lyxkonsumtion och hur lyxen har utvecklats som en omfattande och mytomspunnen global industri. Spännande läsning helt enkelt.

En manlig vakt betraktar mig genom glaset. Jag drar i dörren men den öppnar sig inte. Vakten växlar några ord med personalen och dörren klickar. Inne i den gnistrande ljusa butiken blir jag självmedveten och besvärad av mina boots som känns grova och oborstade mot den krämvita heltäckningsmattan.  Min stora dunjacka står i bjärt kontrast mot personalens nätta dräkter och datorväskan som jag håller i handen känns klumpig och ful. Alltså inte riktigt så som jag föreställer mig att den typiska Cartier-kunden rör sig och för sig i den ljumma brisen på franska Rivieran och mellan borden på Hotel Bendinat i Palma.

The full experience

Ur den stora grupp expediter som glider runt mellan glasmontrarna i olika osynliga ärenden lösgör sig en av dem och frågar om mitt ärende. Hon verkar inte medveten om att jag har bokat tid och har heller inte läst det jag skrivit i ärenderutan. The full experience tycks vara en grundlig genomgång av Cartiers historia och tidpunkterna för designen av de olika klassikerna. Jag försöker skjuta in att jag är hyggligt påläst och verksam inom branschen och dessutom tagit del av The Cartiers – the untold story men det förändrar inte samtalet nämnvärt.

På väggen finns en magnifik trärelief med motiv av en panter som går genom en stad. Det är oklart vem konstnären är eller vilket träslag den är tillverkad i men huvudkontoret vet. Jag fotograferar väggen och tar en bild på ett pantersmycke i en underbar grön monter. Vakten dyker upp bakom mig och frågar om jag har bett om lov att fotografera. På en serveringsvagn står tre fat med glänsande praliner invid en kanna glögg och några russin och mandlar i pappmuggar. De ser lockande ut.

The Love Bracelet – Cartier och Aldo Cipullos kärleksbarn

Nuförtiden sitter minst ett Love Bracelet på varje influenser med självaktning och lukrativa samarbeten. Men armbandet av Aldo Cipullo är flitigt plagierat och nyligen informerade NSG om att deras recycling-avdelning fått in flertalet Cartier-armband som visat sig vara oäkta: stämplade som vitguld men tillverkade i stål. Men även gulguldsarmband kopieras.

Programmet Stil i P1 sände den 17 november ett helt program om plagiat, eller så kallade fashion fakes. I programmet diskuterar man hur synen på fejkade produkter har förändrats, inte minst när det gäller just modefejks. Allt fler anser det vara mer än okej att skaffa sig väskor, smycken, kläder och skor som ser ut som äkta vara, men inte är det. Somliga anser till och med att det är bättre, och har gjort det till en sorts sport att hitta välgjorda plagiat av exklusiva lyxprodukter och där ligger Love Bracelet farligt till.

Armbandets två halvor placeras runt min handled och skruvarna dras åt. Jag undrar om det inte finns någon genväg för att få av sig armbandet om man har bråttom. Det gör det inte. Alternativet kan vara en öppen armring med samma utseende som Love Bracelet.
– Det heter Love You. Väldigt romantiskt, säger expediten.

Jag tittar på armringen och konstaterar att öppningen är för liten, den kommer inte gå på utan relativt oromantisk blodsutgjutelse.

Borta bra men hemma bäst

Plötsligt får jag hemlängtan. Utöver siluetten som ska föreställa Gamla Stan bakom pantern på träväggen finns inga referenser till Sverige eller svenskt silver- och guldsmide. Om det finns några kulturella, sociala eller historiska kopplingar till det samhälle som pågår utanför skyltfönstret på Smålandsgatan 10 ser jag dem inte. Å andra sidan är det kanske det som är hela poängen med internationella lyxvaror – att de ska kännas universella och bjuda in till en helt egen värld?

Jag tvingas konstatera att en timme hos Cartier inklusive ljusterapi inte riktigt har triggat mitt ha-begär. Av det drar jag slutsatsen att upplevelsen av lyx är relativ och personlig: manglade lakan, PT-timmar och handsmitt för mig, en vinter utan vabb, en förmiddag hos frissan och franska juveler för dig. Var och en blir salig på sin fason.