Varför finns Nationalmuseum?

Nationalmuseum ska främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen hos allmänheten genom att levandegöra äldre konstformer och visa på deras samband med den nutida konsten och samhällets utveckling. Nationalmuseum ska också verka för konstnärlig och kulturell förnyelse. Staten tilldelar inte Nationalmuseum några medel för inköp utan museet är hänvisat till pengar från fonder och donationer av privatpersoner och företag.

De viktigaste donatorerna idag är Nationalmusei Vänner, Bengt Julins fond, Designfonden och Barbro Osher donationsmedel. I första hand köps föremål från Sverige in, i andra hand från de övriga nordiska länderna och i tredje från andra länder. Samlingarna räknas som statlig egendom som aldrig får säljas utan ska vårdas och bevaras så att även kommande generationer får möjlighet att uppleva dem.

Flera av de samtida smyckekonstnärerna som är representerade på Nationalmuseum har uppmärksammats på den internationella smyckekonstscenen vilken fortfarande är avsevärt större än den svenska.

Konceptuella smycken blir smyckekonst

Smycken har flera funktioner i våra liv och samhälle. Det kulturella värdet är kopplat till smyckets visuella uttryck, färg, form, material och kan förkroppsliga en symbolism. Nationalmuseum själva lyfter fram exempel som att Otto Roland Mellins smycken i fornnordisk stil från cirka 1870 berättar om sin samtids sökande efter en nationell identitet.

Det historiska värdet ligger i att vi genom att studera hur ett smycke är tillverkat kan utläsa något om rådande samhällsstrukturer. Det sociala värdet framträder i smycken som skapas och bärs vid ritualer, till exempel sorgesmycken eller brudkronor. Det materiella värdet består av en överenskommelse mellan människor och är inte nödvändigtvis kopplat till det ekonomiska värdet som är en del av marknaden. Sist men inte minst har smycken ett stort känslomässigt värde, ett så kallat affektionsvärde. Det vet alla vi som har svårt att skiljas från eller låta omarbeta smycken från en älskad familjemedlem trots att stilen gör vi aldrig kommer bära dem.

Vad bestämmer vad som är värdefullt?

Den samtida smyckekonsten växer fram ur den svenska modernistiska formtraditionen med Torun Bülow-Hübe, Wiwen Nilsson och Sigurd Persson i spetsen den där respekt för genuint konsthantverk, funktionalitet framför uttryck, och renhet i linjer och utförande blir det som idag starkt förknippas med svensk smyckesformgivning. Sedan millennieskiftet 2000 har smyckekonsten gått mer mot det konceptuella och uttryck som är vanligare inom andra konstformer. Samtida objekt handlar oftare om att utmana våra föreställningar och att väcka frågor och mer sällan om att dekorera och försköna. Vem får bära vad? Måste ett smycke vara tillverkat i ett visst material för att vara värdefullt trots att arbetsinsatsen kan vara den samma? Hur förhåller vi oss till naturen, konsumtion, konflikt?

Kanske är det inte fel att tänka på ett smyckeskonstverk som en bärbar samhällsdiskussion mellan smyckekonstnären och dig, och mellan dig och omvärlden. Ett förkroppsligande av ett utforskande. Smyckekonsten vill berätta en historia och få dig att reflektera, tänka och ifrågasätta. Kort och gott, som bäddat för en pangsommar!