Mångsidig design världen över

Sverige:  Dannie Larsson, creative director och grundare av juvelmärket Rare Jewelry, skapar klassiska diamantsmycken med modern twist – och som kan bäras på flera sätt: elastiska ringar som anpassar sig efter fingrets storlek, halsband som kan förvandlas till två armband, örhängen som kan delas och bäras på olika sätt. Lite som ett kinderegg…Flera överraskningar i en.

Tyskland: Yana Nesper har vunnit prestigefyllda pris för sina mångfunktionella pärlsmycken, som kan bäras på flera vis med hjälp av bland annat magneter. Hennes smycken syns för övrigt i ”Emily in Paris”.

New York: Danskfödda Joy Haugen, bakom fine jewelry-märket Lionheart erbjuder en serie med berlocker där bäraren kan byta ut en ädelsten mot en annan.  Extra bonus: Du kan designa ditt eget halsband på hemsidan.

Paris: Det anrika juvelhuset Boucheron regelbundet föränderliga smycken både inom fine- och high jewelry. Och på tal om anrika juvelhus: När Grand Prix de la Haute Joaillerie, ett prestigefyllt evenemang skapat för att hylla hantverksskicklighet, kreativitet och kulturarv inom ”high jewellery” hade premiär i Monaco förra året,  var tre av de vinnande smyckena – transformerbara. Och i de high jewelry-kollektioner som presenterades under Paris Fashion Week i januari var mångsidigheten ett påfallande stort inslag.

Är transformerbara smycken helt enkelt det nya svarta?

Vi ser i alla fall en tydlig trend där smycken designas för att kunna kombineras och byggas om.

Design ska inte vara ett val mellan estetik och funktion, de hör ihop menar Dannie Larsson.

– Jag jobbar mycket med olika lösningar för att smycken ska kännas bekväma att bära. Jag vill att man ska kunna bära äkta smycken till vardags, inte bara till fest. Du ska kunna bära dem på gymmet, när du simmar eller vad du nu gör, utan att behöva tänka på att ta av dem.

Han får medhåll av Claire Choisne, kreativ ledare för Boucheron, som i ett uttalande säger:  ”Today’s women are looking for jewelry that evolves with them, that can adapt to their outfits, moods, and surroundings.”

Många vill också köpa färre men bättre saker: ett smycke som kan bäras på flera sätt känns som ett mer genomtänkt val – både ekonomiskt och miljömässigt. ”Less but better.”

En idé med lång historia

Idén med transformerbara smycken är förstås inte nytt. De har funnits i tusentals år.

Redan under antiken var smycken ofta utformade för att fylla mer än en funktion. Spännen och nålar höll ihop kläder men fungerade samtidigt som dekoration. De gamla romarna skapade också smycken med utbytbara kaméer och intaglior och vissa ringar hade små dolda fack för parfym, medicin – eller till och med gift. Historikern Plinius den äldre (23–79 e.Kr.) berättar om en romersk regeringstjänsteman som undkom tortyr genom att ta gift som han dolt i sin ring.

Under medeltiden och renässansen fortsätter tekniken att utvecklas, smycken förses med gångjärn och lock som kunde öppnas och stängas, delar kunde skruvas loss, bytas ut eller kombineras på nya sätt. Ett och samma smycke kunde anpassas efter klädsel, tillfälle eller status. Ett smycke var ofta en investering – och då var det smart om det kunde användas på fler än ett sätt.

Med tiden blir själva mekaniken alltmer sofistikerad, gångjärn och fästen doldes skickligt. Smycken kunde byta funktion utan att det syntes hur.

På 1800-talet, särskilt under den viktorianska eran, blev transformerbara smycken extremt populära bland överklassen. Diadem kunde plockas isär och bli halsband eller broscher. Långa collier kunde delas upp i flera armband. Smycken anpassades efter dagens olika sociala tillfällen – promenad, middag, bal – utan att man behövde byta hela smyckeskrinet. Smycken under 1800-talet präglades också av symbolism, där de fungerade som ett sätt att utrycka känslor, övertygelser och tillhörighet.
Tänk medaljonger med en hårlock från en kär person och smycken med detaljer som bara bäraren kände till.

Praktisk lyx i osäkra tider

Med börskraschen 1929 lyftes konvertibla smycken till nya höjder. Den stora depressionen skapade efterfrågan på praktiska och mångsidiga smycken, som gjorde det möjligt för kvinnor att köpa ett smycke och bära det på olika sätt, olika kvällar. Mångsidigheten gav sken av rikedom.

Juvelhus som Cartier, Boucheron och Van Cleef & Arpels formgav smycken med ytterst sofistikerade mekaniska anordningar som gjorde att smycken kunde separeras i mindre komponenter. Juvelhusens mästerjuvelerare besatt en extraordinär nivå av skicklighet och kunskap.

Det kanske mest berömda exemplet på multifunktionalitet är Van Cleef & Arpels “Zip Necklace”, ett halsband som fungerar som ett blixtlås i ädelmetall. När det dras ihop förvandlas det till ett armband.

Hertiginnan av Windsor, en av dåtidens största stilikoner bar ofta Elsa Schiaparellis kreationer – som ofta hade synliga blixtlås, föreslog idén för Van Cleef & Arpels någon gång mot slutet av 1930-talet. Juvelhuset arbetade med den i flera år och levererade ett funktionellt smycke 1951. Att designa och tillverka en dragkedja av ädelmetall var en nyhet – och en utomordentligt svår bedrift. Det är lika mycket en teknisk prestation som en designikon – och den inspirerar fortfarande dagens designers.

Transformerbara smycken idag är inte en nostalgitrend – det är en produkt av vår tid. De passar perfekt i en tid där personlig stil värderas högre än strikta trender. När jobb, fritid och fest ofta flyter ihop, vill vi ha smycken som hänger med – ett smycke som funkar både till jeans och till kvällens klänning. De bjuder in till lek, uppmuntrar oss att experimentera, ändra och sätta sin egen prägel. Inte minst passar de in i vår växande efterfrågan på hållbara produkter: ett smycke som går att använda på fler olika sätt håller över tid.

Och precis som under antiken och på 1800-talet gillar vi smycken med en twist, smycken som är genomtänkta – också kanske bär på en hemlighet. Ett smycke som kan förändras känns mer levande och mer personligt.

Kanske är det just därför vi gillar dem: för att de, precis som vi själva, inte behöver vara bara en sak.