När drömmen om den perfekta enstensringen slog in

Många suktar efter den perfekta enstensringen men varför? Som ring betraktat är den inte särskilt originell men trots det – eller kanske tack vare det - fortsätter enstensringen vara den typ av ring som får mest uppmärksamhet i sociala medier och som säljs i parti och minut, världen över, år ut och år in. Hur känns det när drömmen om den perfekta enstensringen går i uppfyllelse?

Enstensring i 23k guld med fattning i platina och gammalslipad diamant av guldsmed Helena Edman.

Överräckandet

Under våren 2022 publicerar jag en text i Tid & Smycken som får rubriken Åtrån efter en maffig enstensring. Jag skriver texten som ett undersökande av enstensringens dragningskraft och kanske som en väg mot att frigöra mig från dess lockelse. Texten skickas in och publiceras. Lockelsen kvarstår.

Snabbspola till drygt ett och ett halvt år senare. Den femtonde september 2023 räcker min man över en ask. Däri ligger den vackraste diamant jag någonsin sett. Den hålls hjälpligt fast med fyra nedslitna klor i en fattning på en skena som är tunn av användning. Det är en ring som burits och älskats i närmare hundra år och när jag tar fram luppen och skärskådar stenen och stämplarna känns ringen bekant.

Jag erinrar mig att jag har sett den på en auktionsfirmas hemsida och i förbifarten visat upp bilden för min man som ett exempel på en väldigt fin sten till väldigt bra pris. Jag blir rörd över att han lagt bilden på minnet och i hemlighet köpt ringen som han sedan förvarat gömd i bostaden i väntan på vår femte bröllopsdag.

Besluten

Bortsett från slitaget är ringen två storlekar för stor. Den behöver utan tvivel göras om. Men hur? Och av vem? Plötsligt känns det som en omöjlig uppgift att välja guldsmed. Som att välja gudmor åt sitt barn, tänker jag, och har svårt att minnas om jag ens själv har en gudmor? Är det förklaringen till att jag varit ogudaktig och levt i synd?

Tiden går och våndan, ja den består. Varje dag går jag till smyckeskrinet och öppnar asken med enstensringen och sätter den på fingret. Går omkring hemma och känner mig fin. Riktigt fin. Jag måste fatta ett beslut. Flera beslut.

– Platina eller rött guld? Jag visar maken några bilder. Han funderar och säger:

– Platina… känns lite kallt? Som ett operationsinstrument?

Jag grubblar över antalet klor och räcker ringen till min man. Han drar med fingret över de nötta klorna.

– Kommer den inte rivas? Tänk på Nisse.

Vi tittar på Nisse. Han skiner upp och pinnar ut i köket för att hämta sin favoritleksak: en gummituta som man rengör kameralinser med.

Perfektion på örhängesavdelningen: 23k guld med pärla och korall av Helena Edman.

Omarbetningen

Så kommer dagen då jag samlar ihop mitt guldskrot och uppsöker guldsmed Helena Edman. Jag minns det inramade diplomet på hennes vägg, det som hon fick 2011 i samband med att hon av konungen förlänades prins Eugens medalj för framstående konstnärlig verksamhet. Jag tänker på den magnifika halskragen på Nationalmuseum, på ringen med hjärtberlockerna som jag provat på Galleri Sebastian Schildt och på örhängena med guld, pärlor och korall som jag bara sett på bild men som etsat sig fast. Jag tänker på hennes förkärlek till 23k guld.

– Vad tänker du? frågar jag.

Vi sitter i hennes lilla ateljé med enstensringen och guldet mellan oss på ett stort ritblock. Helena Edman visar en slät ring i platina och jag provar den som en referens för form. Att min ring ska vara i 23k och dess yta lika sidenmatt som platinaringens har vi redan konstaterat. Men jag oroar mig för att den smäckra skenan ska se alltför nätt ut på mitt finger.

– Det får inte bli midja, säger jag.

Helena Edman höjer på ögonbrynen.

– Fingret får inte se tjockt ut, förklarar jag.

– Gör det något? Du har redan lite diken på fingret, säger hon.

– Klor? frågar jag osäkert.

– Jag föreslår en slät fattning i platina. Klor kan ibland störa intrycket av stenen säger Helena Edman och ritar på pappret. Skissen påminner om en skål som håller den olympiska elden.

Några dagar senare ringer jag för att försäkra mig om att skenan inte blir för smal. Jag får komma och prova innan det är dags för juvelfattaren att göra sitt. Ringen är inte för smal. Den är otroligt elegant. Där och då vet jag att mina förväntningar kommer infrias.

Gammalslipad diamantring av Helena Edman

Helena Edman skapade och tillverkade en fattning som både håller och redovisar till Louise Michaelssons enstensring.

Ögonblicket

Min man har lovat att hämta ringen. Innan han kommer hem ska han avverka ett möte på stan. Jag får katastroftankar om att någon kommer stjäla ringen ur hans väska men låter bli att förmana. Allt går bra och vid middagen i skenet av tända ljus får jag trä min enstensring på fingret. I samma ögonblick stannar tiden och änglakörer sjunger. Jag är lycklig. Jag känner mig hel.

Nej! Stopp! Enstensringar gör oss inte hela. Kärlek gör oss hela. Men som någon som upplevde både stor kärlek och stora diamanter sa:

– Diamanter är en klen tröst när du är olycklig och de erbjuder inte heller en varm famn att krypa in i. Men när solen skiner finns det inget roligare!