Guldsmed Thomas Everlund

Thomas Everlunds verkstad och butik ligger utefter den mest välbesökta affärsgatan i Malmö. Gågatan Södra Förstadsgatan ringlar sig fram genom stan. För att hitta in till Thomas Everlunds butik får man passera ett valv till ett litet pittoreskt torg med ett kafé och uteservering på ena sidan och Thomas butik och verkstad i tegelhuset på andra sidan.

Som så många andra guldsmeder finns smidet i hans DNA. Thomas far drev tillsammans med en kompanjon verkstad och guldsmedsbutik i Lomma och i Staffanstorp.

– Gymnasiet var astråkigt! Jag övertalade farsan att jag skulle få hoppa av och börja jobba i hans verkstad, säger Thomas.

Hans far gav med sig och Thomas började som lärling.

– Jag blev helt såld på hantverket. Att kunna skapa något på detta sätt med händerna, minns Thomas.

Utbildningen hade både teoretiska och praktiska inslag. Teorin fick Thomas under återkommande resor till guldsmedsskolan i Köpenhamn och hantverket lärde han i pappans verkstad. Efter utbildningen arbetade han hos olika guldsmeder, bland annat i Köpenhamn och Stockholm. Men så kände han att han borde studera vidare, göra något annat än att sitta vid bänken.

– Jag tänkte bli lärare. Flyttade till Umeå och började studera litteratur, eftersom jag tänkte att jag där samtidigt kunde åka skidor.

Efter två terminer fortsatte han på lärarlinjen, inställd på att bli svensklärare.

– Det var en katastrof! Plötsligt skulle jag plugga grammatik, lära mig dativ och ta ut satsdelar hela dagarna. Det var skittrist! Så jag drog till Köpenhamn för att jobba som guldsmed.

Thomas börjar skapa egna kollektioner

Därmed var hans korta svensklärarkarriär avslutad. Istället utvecklade han allt mer sin konstnärliga talang och sitt intresse för formgivning och började skapa egna kollektioner vid sidan av att som guldsmed göra ringar efter kundbeställningar och traditionellt guldsmedsarbete.

– Jag arbetar mest i silver. Dels för att kollektioner i silver är mer lättsålda, men också för att silver tillåter mig att experimentera mer. Det är ett material som man kan leka med.

Kollektionerna står i dag för omkring hälften av företagets omsättning. Han gillar att skapa kollektioner som når ut till så många fler än de unika smycken som han gör tillsammans med sina kunder. Han använder ett gjuteri i Småland. Kanske skulle det bli billigare utomlands. Men är man mån om kvalitén och vill ha bra kontakt med sitt gjuteri är det en fördel att ha gjuteriet på hemmaplan. Dåliga gjutningar drabbar inte främst gjuteriet utan den som står för kollektionen.

– Jag har provat en gång faktiskt, men det blev inte bra. Är det så att man inte bryr sig så mycket om sitt namn så kanske det fungerar. Om man bara är inriktad på att sälja och på kunder som på grund av ett lägre pris köper en gång – men som sedan sannolikt inte kommer tillbaka, då kanske det fungerar.

En ovillig instagrammare

Men marknadsföring är en gren som han inte tycker att han behärskar. Förutom i den egna butiken finns hans kollektioner på ett konsthantverkskollektiv i Malmö och i ytterligare ett par butiker i Skåne. Men hans kollektioner säljs främst genom företagets webbutik på nätet. Men sociala medier är inte hans bästa gren.

– Jag är en ovillig instagrammare. Men försäljningen bygger ju på det. Många kunder kommer den vägen, konstaterar Thomas.

Medan vi talar kommer en kund in med ett stort vikingaskepp i silver där några sköldar ramlat av.

– Jag kan inte lova att jag fixar dem, men jag testar, lovar Thomas och berättar vad det kan tänkas kosta.

– Jag håller tummarna för att det går, säger den lättade kunden, innan han lämnar butiken.

Vi fortsätter att tala om att han inte känner sig så bekväm med marknadsföringen av sitt företag och sina produkter. Att det är svårt att nå ut. Det tar tid att mata sitt instagramkonto med uppdateringar och bilder. Han är trots allt guldsmed och formgivare vid bänken, inte marknadsförare.

– Man kan inte vara bra på allt, konstaterar Thomas.

Han har även provat Google annonser, men tycker inte att det har givit något vidare resultat eller lyft försäljningen.

Mode, film, konst och seriemagasin – en stor inspirationskälla

Thomas kollektioner är inga kollektioner som kommer och går. De växer fram vartefter. Det är sällan han skapar en sammanhållen kollektion i flera delar samtidigt.

Thomas arbetar framförallt i silver med sina kollektioner och smycken eftersom han tycker att silver har ett pris som passar fler och att det har en ren vit färg. En annan orsak är svårigheten att hantera mycket guld i butiken. Inspiration till sina kollektioner och smycken får han från allt möjligt, som från mode, film, konst – och seriemagasin.

Det finns absolut en punkådra i mina kollektioner

– Jag söker ofta ett mjukt och varmt uttryck. Jag blandar gärna ädelmetall med andra material, säger Thomas.

Han tar fram smycken där han använt och vävt in läderremmar och små plastbrickor. Flera av dem är inspirerade av pins från punktiden eller ännu tidigare.

– Det finns absolut en punkådra i mina kollektioner. Jag var även inspirerad av modskulturen som ung. Då använde man sådana här badges – som den här RAF-badgen: Han visar ett par härliga modsinpirerade manschettknappar. Thomas har även formgivit en ring i samma RAFkollektion. Smycken i silver dominerade av RAF rundeln i blått, vitt och rött.

Märket hämtades upp från de brittiska flygplanen i Royal Air Force och blev snart en del av pop- och modskulturen och användes av konstnärer som Jasper Jones. Dess stora breda genombrott kom genom band som The Who med Pete Townshend och The Jam, som använde symbolen flitigt. Band som också Thomas lyssnat mycket till.

Fantomenringarna

En annan inspiratör för honom är Fantomen. Han visar de två Fantomenringarna han formgivit. Ringen med det goda märket representerar Fantomens beskyddande natur, medan det onda märket symboliserar hans hämndlystna sida. Tillsammans visar Fantomens goda och onda märken att han är redo att använda alla sina krafter för att skydda de oskyldiga och straffa de skyldiga.

Fantomen skapades av amerikanen Lee Falk och gjorde premiär i amerikansk dagspress 1936 – före både Stålmannen och Batman. Sverige var ett av de länder där serien blev allra mest läst. Som mest trycktes Fantomentidningarna i 180 000 exemplar.

Tänk om man hade fått bära Thomas döskallering när man var tio år! Tänker jag. Minns hur jag ofta stod och tjuvläste Fantomen i den lokala snabbköpsbutiken när en ny tidning anlänt. Den ring som Thomas skapat har många av de kvalitéer som många andra Fantomenringar saknar. Något som gör att jag även i dag skulle vilja ha en av Fantomenringarna – och naturligtvis den onda ringen:

– Jag försökte göra ringen så lik serietidningsringens som möjligt, säger Thomas.

I sin formgivning har han tillfört mycket av den kvalitet som fanns i seriemagasinet. En lite ruff ring som ändå också blinkar lite ironiskt mot betraktaren. Den har en speciell twist som får en tidigare trogen Fantomläsare på gott humör.

Ringen har sedan dess hittat till många olika kunder

– Fantomenringen kom till genom mina kompisar. De hade fått med skräpringar i plast när de som barn köpte tidningen. De sa att nu ville de ha riktiga Fantomenringar – och att jag borde tillverka dem i silver.

Så för omkring 25 år sedan gjorde han sina tolkningar av Fantomenringarna, den goda och den onda. Ringen har sedan dess hittat till många olika kunder. Fantomenbärare verkar inte vara någon homogen grupp.

– För en tid sedan fick jag ett foto från en kund som givit en Fantomenring som en mycket lyckad 90-årspresent till sin far. En annan kund köpte nyligen två Fantomenringar. Hon och hennes man – som satt inlåst på Kumla – skulle gifta sig på fängelset.

Smycken handlar mycket om kommunikation. Och kan ge upphov till kommunikation. En Fantomenring uppmanar verkligen till detta. I alla fall för dem som läst Fantomentidningar under uppväxten.

Thomas är ingen skissare

Hur skapande och idéer till formgivning kommer till kan vara svårt att förklara. Men det är inte så att Thomas idéer till nya former och smycken kommer genom ihärdigt ritande i skissblocket. Thomas idéer dyker snarare upp plötsligt – som från ingenstans. Han har ingen aning varifrån de kommer, eller när de ska komma.

– Jag använder skissblocket mycket sällan. Jag sätter mig vid bänken och börjar arbeta fram min idé direkt och försöker lösa de problem som dyker upp. Inte heller när han skapar mer unika smycken som beställs av kunderna kan de förvänta sig någon skiss som visualiserar smycket för dem.

– Ibland måste jag visa dem genom att först göra ringen i silver eller vax, berättar han.

Det är inte alltid kunden och Thomas har samma idé om ett smycke. Är det något som Thomas inte tycker han kan stå för så försöker han styra om kundens idé.

– Det går inte alltid. Ibland är det kört. Då får de söka en annan guldsmed. Det handlar ju mycket om personkemi. Man måste lita på varandra. Vi tittar på olika bilder, ser på de smycken kunden redan bär. Nyligen hade jag en kund som beställde vigselringar, hon hade med sig en bild på en liten detalj som hon ville att jag skulle utgå ifrån. Jag förstod inte riktigt vad det var, men testade mig fram och drog slutligen ihop en fyrkantstråd. Och visade henne. Vi diskuterade vidare och till slut gjorde jag ringarna i guld – och hon blev nöjd.

Hade det inte varit enklare och snabbare att rita upp det?

– Jag är helt kass på att rita! De hade inte fattat någonting om jag ritat, säger Thomas med ett skratt. Jag tycker att det är bättre att på ett sådant här direkt sätt visa dem hur det kommer att se ut på riktigt.

Han framhåller att det i slutänden ofta är svårt att veta exakt vad det var som var kundens önskemål i den färdiga ringen. Det är därför god kommunikation är så viktigt. Kunden har kanske haft en liten idé som smeden byggt vidare på och utvecklat.

Beställning av förlovningsring

Thomas berättar att han funderat på i framtiden ta hjälp av CAD-program när han skapar sina produkter. Men han är tveksam till det. Innan vi hinner fördjupa oss i det dyker en ny kund upp i butiken som är intresserad av en förlovningsring.

– Det är till min sambo, en tjej, säger kunden.

– Tänker du dig en ring till att börja med, en ring att fria med, undrar Thomas och frågar om kunden har någon idé.

– Jag har tänkt mig en solitärring. En ganska nätt ring, eftersom hon har långa, smala fingrar. Den får inte vara för stor och blingig. Jag har tänkt mig en ring med en lite sval känsla, säger kunden.

– Jag har en idé. Den liknar en ring som jag gjorde för en tid sedan. Här kan du se en lite lättare ring, säger Thomas och visar en instagrambild på sin mobil för kunden.

– Det är väldigt fin, jag gillar de höga klorna. De är inte där bara för att hålla stenen, utan de betyder något, säger kunden entusiastiskt.

Thomas visar formen på skenan och den briljant på 0.20 Carat som är infattad i ringen. Kunden vill gärna fria med den riktiga ringen. Han säger att han tror att han vet vilken typ av ring hon föredrar.

– Det är coolt att våga gå på den känslan. Men jag ser att du funderar lite på hur det blir om hon skulle velat ha ringen annorlunda – man kan ju fria med en slät ring och sedan komma hit och utforma den vidare, föreslår Thomas.

– Det är en tanke. Ett säkert val, men samtidigt är det roligt att våga lite, säger kunden.

Thomas fortsätter att visa bilder på andra ringar, några med större diamanter, men i färgen Coffee Brown, stenar som kostar ungefär hälften av de vita.

– Hur ser du på labbodlade diamant stenar, känns de mindre riktiga? Undrar kunden.

Thomas förklarar att det är svårt att säga något om värdet framöver och att det egentligen inte finns något andrahandsvärde för syntetiska diamanter. Men kunden framhåller att här handlar det ju om en sten som hans fästmö ska behålla, inte sälja.

– Så är det ju. Men när man gör något så här för hand så känns det lite som bortkastade pengar om man sätter dit en labbodlad diamant. Men det är fortfarande omdiskuterat. En av mina leverantörer säljer labbodlade diamanter, den andre gör inte det. Det finns fortfarande många frågetecken, säger Thomas.

– Beror det på att de håller sämre, undrar kunden.

– Nej, inte alls. Förutom att de har ett osäkert värde handlar det för mig personligen mycket om känslan.

– Ja, det här är en helt ny värld för mig, men var ligger den där första ringen du visade mig i pris? Undrar kunden.

– Ja, vad landar den på? Låt mig tänka lite snabbt, säger Thomas och knappar in några siffror och uppger ett ungefärligt pris, men att han gärna räknar ut ett exakt pris om kunden vill.

Kunden funderar över hur det skulle gå till om han istället tog med sin flickvän i processen, om hon var med på resan. Thomas tycker att även det kan vara en god idé.

– Det är ju en rolig process i sig. Ringen ska ju skräddarsys. Om vi kommer överens om att vi ska göra en sådan här ring så sätter jag först ihop ringen grovt. Sedan träffas vi och därifrån går det att styra utförandet.

– Det tål att funderas på, säger kunden.

– Ja, gör så, det låter som om du behöver mer tid att fundera över hur du ska göra.

Thomas visar hur kunden kan hitta fler instagrambilder på ringar i liknande utförande. De kommer fram till att Thomas ska räkna fram ett pris på en guldring med en vit sten på 0.3 Carat. Kunden undrar om det går att få ringen 1,5 mm bred.

– Nej, det blir för smalt. Bredden avgörs av storleken på stenen och ringen, av formen och av fattningen. Bredden på en sådan här ring landar på ungefär 2,5 mm.

Kunden berättar att de ringar hans flickvän använder i dag är mycket smala. Han vill inte att förlovningsringen ska sticka ut allt för mycket mot dessa. Han undrar också lite över hållbarheten på olika infattningar. Till slut verkar han nöjd.

– Då säger vi så, avslutar Thomas. Jag tar fram ett pris som du har i nästa vecka så får du i lugn och ro fundera på allt detta.

Kunden försvinner iväg och jag frågar Thomas om han tror att det blir någon affär, kommer kunden tillbaka?

– Ja, jag tror det. Fick den känslan. Men jag är inte helt säker, avslutar Thomas.

Vill du läsa fler spännande artiklar från Tid & Smycken så hittar du dem här.