Ett stulet millionhalsband

Ett pärlhalsband till ett värde af närmare 2 mill. kr. eller 100,000 pund sterling har blifvit bortstulet på posten mellan Paris och London. Halsbandet, som torde vara det dyrbaraste i sitt slag i världen, tillhörde mr Max Mayer, en känd diamanthandlare i London, och förlusten uppäcktes af honom påföljande dag, när han öppnade postpaketet, som skulle innehållit halsbandet. Han fann blott socker, till samma vikt som pärlorna.

Polisen både i London och Paris varskoddes genast och en formlig jakt anställdes efter det försvunna. Man förmodar, att paketet varit utsatt för attentat under öfverfarten. Lådan var inslagen i blått linnepapper och förseglad öfverallt med ägarens initialer, M. M.

Halsbandet sändes på tisdagen från Paris postkontor. Paketet ser ut att vara alleles orördt och aflämnades på onsdag e. m. kl. 8.30 till adressaten. Mayers hushållerska, som ansåg paketet i fullgodt skick, kvitterade ut sändningen. Två timmar senare kom hr Mayer, och då han öppnade paketet, fann han i stället för pärlorna ett stycke socker. Postmärkena voro franska, och om sigillen voro eftergjorda, voro de det mästerligt.

Då sockret vägde precis lika mycket som pärlorna, måste anses, att kuppen var förberedd sedan länge.

En belöning af 180,000 kronor har nu utlofvats åt den, som kan återskaffa det stulna halsbandet.Stölden måste anses som en af de diärfvaste och mest uppseendeväckande, som ägt rum. En af Daily Telegraphs korrespondenter har haft ett samtal med mr Mayer och M. Salamans, den förstnämndes agent i Paris.

Halsbandet, yttrade mr Mayer till korresponden-ten, var endast assureradt för 135,000 £. Det skulle helt säkert blifvit såldt för mycket mera, da detta utsökta prof på juvelerarekonst blifvit visadt för de förnämsta kännare. Det var all igenom en förtiusande prydnad. Jag behöfver väl knappast säga er, att collierer af detta utseende och värde icke kunna ställas tillsammans och sälias för hvar dag.

 Jag kan sätta tillsammans ett pärlhalsband åt er, värdt 10,000 f, under några få timmar, men detta halsband, som var så sällsynt, kan inte göras på samma sätt. Pärlorna i det har passats tillsammans med största noggrannhet och med enorma kostnader. De voro 61 st. af utomordentlig fulländning och af en fin, varm rosafärg. Midtelpärlan var utsökt, vägande öfver 47 grains, och pärlorna på hvardera sidan nästan lika vackra. Det var ett af de finaste pärlhalsband i världen.

Man var förvanad öfver att en sak af sådant värde öfverlämnades till posten och inte blef förd till England af en eller flera ansvariga personer, men mr Mayer ville inte undervärdera postverkets säkerhetsätgärder vid befordran af detsamma och betonade, att resande, som togo personlig vård om saker af stort värde, löpte stora risker, oaktadt alla förberedelser, hvilket äfven många juvelstölder hade visat.

Dessutom hade alla försiktighetsätgärder vidtagits vid packningen af collieren genom att försäkra och rekommendera den. 

»För hvilket ändamål sändes colliern till England?» frågades mr Mayer.

Mr Mayer svarade, att han ämnat förvara det i en bank emedan han skulle ha ledighet.

»Halsbandet är», yttrade slutligen M., » med säkerhet ett af de dyrbaraste i världen och i försäljningspris begärde jag 150,000 € (2,700,000 kronor).»

Källa: Guldsmedsposten Januari 1913, årgång 1, häfte 1, s.141-142

Ja man undrar hur det faktiskt gått till i detta ärende, luktar det inte lite försäkringsbedrägeri? Hoppas vi får svar i ett senare nummer av Guldsmedsposten!