Millesgården, Stockholm. Det är vernissage för utställningen ”Reclaiming Beauty” med den amerikanske smyckekonstnären Ted Muehling och den svenske modeillustratören och konstnären Mats Gustafson. En utställning som handlar om deras gemensamma dragning till naturen och strävan att fånga dess universella skönhet. De båda kreatörerna vill, med sina respektive uttryckssätt, återge det vackra – på ett vackert sätt. Vi återkommer till det.

Skådespelaren och regissören Pernilla August är där, och hon bär ett par örhängen av Ted Muehling. Jag kan inte låta bli att gå fram till henne.
– Du bär Teds örhängen ser jag, säger jag i lätt frågande ton så att hon (förhoppningsvis) ska förstå att jag gärna vill höra något om varför hon gillar hans smycken.
– Självklart, säger hon.

Hon nickar och ler. Nog sagt.

Jag fattar så klart. De är utsökta vackra, Ted Muehlings smycken. Kort sammanfattat: Mjukt minimalistisk design med maximal elegans – och med en särskild känslighet inför naturens skönhet. Mjuka och djärva samtidigt. De känns liksom levande.

Tidigare under dagen har jag fått tid för en intervju med Ted. Det blir mer av ett samtal. Han är inte särskilt intresserad av att prata om sig själv, finner naturen mer intressant. Den vinner alltid i slutänden menar han.

En kort resumé: Ted Muehling är född 1953 i USA, utbildade sig till industridesigner vid Pratt Institute i Brooklyn och har formgivit smycken och föremål inspirerade av naturen sedan 1976. Han undviker industridesignens konventioner, som han ser som begränsningar, och arbetar med sin formgivning på ett hantverksmässigt sätt. Han skissar aldrig utan börjar arbeta direkt med materialet. Han har också haft designuppdrag för bland annat modeskaparen Issey Miyake, porslinstillverkaren Nymphenburg och glasföretagen Steuben, Lobmyer och Salviati.

Naturen är alltså inspirationskällan, ofta inspirerade av de former han finner på Long Islands stränder (han bor i New York) vare sig det handlar om fossiler, skelett, musslor eller tomma snäckskal. Men det handla inte om avbildningar, utan abstraktioner. Ted fångar formens väsen, får oss att se formen på ett nytt sätt genom att förenkla den och tillverka den i ett annat material. Musselskalet lånar sin form till skedens skål, ett snäckskal är en vacker oval som minner om en, ja just det, en snäcka.

När människor blir inspiration till smycken

Men medan inspirationen kommer utifrån, är det ofta en person som är katalysator. Många av smyckena har ursprungligen skapats som en gåva, till en vän eller släkting. Hans assistent Gabriella, systern Carol, mamma när hon levde…
– Jag må ha mitt ”språk” med organisk former men jag tänker på den person jag tillverkar smycket för när jag tillverkar det. Gabriella, som minner om en renässans-skönhet målad av Bronzino, inspirerade mig till det första ”Olive branch”- armbandet, som nu finns i produktion. Jag var, och är, fascinerad, av hennes naturliga grace, hennes vackra hud och smala armar som passar perfekt till de där olivberlockerna som följer med i hennes rörelser.

”Passar perfekt.” Jag tänker att Teds smycken är just perfekta, utan att vara tråkiga. Man skulle kunna säga att de är lagom – i den mening att de är i perfekt balans. Harmoni. Ted själv är lite förtjust i det ordet – i just det avseendet. Ett perfekt exempel är örhängena ”Rice”, som minner om just ett riskorn. ”A subtle punctuation that might be an enhancement”.

Ted skönheter formas fram med känsliga händer. Han tycks ha en speciell samhörighet med material.
– Jag tror att jag har en intuitiv förståelse för material. Det är ungefär som att förstå fysik. Jag har tecknat, målat och arbetat med trä och metall sedan jag var barn. Min utbildning inom industridesign har också gett mig en bred kännedom om hantverk. Och genom att ha experimenterat med glas med en glasblåsare i Brooklyn för många år sedan var jag också förberedd när jag senare blev tillfrågad att designa för Steuben och Lobmeyer.

– Du kan inte kämpa mot materialet. Du måste låta det bestämma. När jag tog lektioner i smycketillverkning på Pratt ville de att jag skulle skissa det jag tänkte tillverka. Jag tyckte det var fel ingång. Du måste lära dig hamra metall, slipa och löda innan du kan designa ett smycke.

Att återerövra skönheten

Utställningen heter ”Reclaiming Beauty”. Reclaiming…. Varför måste skönheten återtas? Och vad är skönhet…. Egentligen.
– Mats och jag förde en djup diskussion med museet om vad som är vår gemensamma intention i våra respektive arbeten. Vi försöker båda på ett ärligt vis göra något som både är angeläget och vackert. Inom konst och design har det länge funnits en trend att undvika skönhet. Man försöker vara ”edgy” eller ibland provocerande. Jag finner det omoget och en för lätt väg att välja. Skönhet kanske kan anses vara ytlig, men jag anser att den är djup.

Eftersom det nu blev ett samtal, kan jag inte låta bli att delge mig av mina idéer om skönhet och design. Jag tänker att vi alla, inte bara konstnärer och designers, har ett ”inre designspråk”. Själv har jag alltid fallit för mjuka former och linjer, och det mjuka skimret hos en pärla och en cabochonslipad sten. Andra dras till räta vinklar och glittret hos en briljant.

Ted Muehling ser ingen motsättning.
– Jag dras också till det subtila i mjuka former och glödande ljus. Jag älskar pärlor och cabochoner, men jag omfamnar också reflektionen hos en diamant. Jag inkluderar ofta små diamanter med pärlor till exempel för att skapa en rik och komplex visuell upplevelse – man kanske kan se dem som eldflugor.

Ted liknar det med att även om vi ofta dras till en viss typ av människor, uppmärksammar vi ändå om det dyker upp en ovanligt vacker person i rummet. Vi uppmärksammar alla just den kvaliteten.
– As Cocteau said “ the privileges of beauty are enormous.”

Om man läser vad andra har skrivit om Teds smycken, är det en sak som ofta återkommer: att hans smycken på något vis känns som en hyllning till personen som bär dem. Om du skänker en person ett smycke av Ted Muehling, är det som om du berättar att du uppskattar deras uppskattning för form, skönhet och hantverk.

Jag skulle gärna vilja att någon gav mig ett smycke som Ted Muehling har skapat.

Vill du läsa fler spännande artiklar från Tid & Smycken så hittar du dem här.